Pensionärernas Riksorganisation – namnet kan tyckas formellt och knastertorrt, men det är långt ifrån verkligheten i det här fallet. Stuguns livaktiga förening bildades i mars 1965, och har numera cirka 150 medlemmar, och aktiviteter nästan alla dagar i veckan förutom på somrarna.
Så här såg schemat ut den senaste säsongen: måndagar tipspromenad, tisdagar Boule, onsdagar körsång, torsdagar gymnastik och fredagar stick- och trivselcafé. Som om det inte var nog hade man också släktforskning och matlagning under vissa perioder.
Just för Stuguns PRO är loppisen den absolut största inkomstkällan.
– Det händer att vi får ta allt vi vill ur dödsbon, och sen åker resten på tippen. Det kan kännas lite kymigt, men det är ju roligt om grejerna kommer till nytta. Visst är det mycket jobb med att tvätta textil och diska prylar, men grejerna måste ju vara fräscha om de ska gå att sälja, förklarar loppissamordnaren Margareta Jonsson.
Tidigare har det florerat påståenden om att PRO nationellt skulle vara politiskt färgat, men man är partipolitiskt obunden, och såväl Margareta som föreningens sekreterare Berith Pettersson framhåller att man inte sysslar med partipolitik; det får andra ta hand om.
Det stora syftet med en pensionärsförening är att motverka ensamhet och hälsoproblem, men här finns också ett stort samhällsengagemang. Och då är det inte helt otippat sjukvård och äldreomsorg man brinner mest för. Nyligen firade man sina 60 år med en stor fest i kommunens samlingslokal Nornan. Och visst är ett aktivt medlemskap i PRO som en spegel och ett koncentrat av själva livet; en blandning av allvar och glädje. Förhoppningsvis i lämpliga proportioner.