Frågorna var många, men svaren väldigt få. Tills en nästan oläslig text på sockeln, kommunarkivet i Östersund och historiekunniga Stugubor, kunde räta ut de flesta frågetecknena. Men inte alla, och vi återkommer till det. Först gör vi en tidsresa till Stuguns kommunfullmäktige 15:e april 1961.
”Hanna Johansson, Ånn, har såsom gåva till Stuguns kommun överlämnat arvslotten i boet efter hennes avlidna syster Anna Eugenia Johansson. Arvslotten uppgår till 5.003:36. Enligt gåvobrevet får medlen användas av kommunen efter gottfinnande.
I enlighet med kommunalnämndens förslag beslutar kommunalfullmäktige
Att med största tacksamhet emottaga gåvan.
Att uppdraga åt pensionärshemskommittén att till nästa sammanträde inkomma med förslag till ändamål för pensionärshemmet, som medlen bör användas till.”
Till nästa Kommunfullmäktige, 10:e juni samma år, hade kommittén inkommit med förslag på vad pengarna skulle användas till. Ett av dem var inköp av ett konstverk till pensionärshemmets samlingssal.
Av okända anledningar blev det inte så, och det skulle dröja ända till 28:e januari 1965 innan ärendet var på tapeten igen. Då hade man köpt ett verk av Torsten Fridh, ”en avbild i helfigur av konstnärens dotter Pia.” Det var inte alls långsökt att valet föll på just Jämtlandsbördige Torsten Fridh, för ungefär vid samma tid skapade han också Vildhusstatyn i Hammarstrand.
Man enades om att föreslå en annan placering, nämligen ”entrén till nya bad- och gymnastikhuset”. Man skulle även tillfråga såväl konstnären Fridh, som husets arkitekt Erik Hellgren om de hade något emot att verket placerades i sagda entré. Det hade de inte, och vid Centrala Byggnadskommitténs sammanträde 29:e september 1965 godkände man en extrakostnad på 620 kronor för inköp av sockel samt montering.
Men nu till de outrätade frågetecknen.
I protokollet som återges här ovan nämns Hanna Johansson och hennes syster Anna Eugenia. Men i nästa protokoll, daterat 10:e juni 1961, benämns donatorn Hanna Mattsson, och i protokollet från 28:e januari 1965 nämns att Jenny Johansson-Mattssons arvingar gjorde donationen. Det är också hennes namn som är ingraverat på sockeln. Just nu är det olöst vilka motiv dessa damer hade att donera pengar till Stuguns kommun, och vi vet inte ens vilka de var. Möjligen kan även någon sekreterare ha råkat skriva fel förnamn, så att Hanna och Jenny egentligen var samma person. Om någon vet något som kan bringa klarhet kring damerna Johansson-Mattsson får ni väldigt gärna höra av er till Ragunda kommun.